Sommarlördag i Märsta. Hur skulle Pierre få timmarna att gå egentligen? Nej, det fanns inget att göra, så var det nog. Han gick av och an i lägenheten, blåste ut en portionssnus i slasken, hamnade till slut i sovrummet, fick syn på en subwoofer som skymtade under en hög tvätt och ett duntäcke.

Svempas gamla Jamo-låda! Den här pjäsen ska jag fan sälja, tänkte Pierre.

Den 21 juli 1999 kunde man i DN läsa:

JAMO SUBWOOFER SÄLJES. NORRORT.

Ok, då kör vi igen.

Han heter antagligen Lasse. Eller kanske Torsten. De gör oftast det, gubbarna i övre medelåldern som kör med skinnväst över skjortan. De lirade i fotboll i ett korplag en gång i tiden, och deras favoriträtt är dillkött. Morsans.
Skjortan har de för att visa respekt för arbetet. Att vara arbetare är det finaste man kan vara. Det är arbetana som får världen att gå runt.

Västen har man för att klä upp sig lite. Man behöver inte se ut som en slusk bara för att man tillhör arbetarklassen. Finns ingen anledning. Men västen är i skinn för att visa att man minsann vet hur man hanterar en gaffeltruck och det är fan så mycket mer än den där Reinfeldt vet. Skulle han sätta sig bakom spakarna skulle han inte ha en jävla susning.
Lasse (eller Torsten) har två krashade äktenskap (och tre vuxna barn med två olika kvinnor) bakom sig. Men trots det tror Lasse fortfarande på folks ärlighet och godhet. Man ska inte gå och vara så rädd hela tiden, brukar han säga. Det tjänar ingenting till. Lyckan kommer och lyckan går, skål!

Säger Lasse och stoppar plånboken i bakfickan på jeansen.

Jeansen, ja. De köptes på en stormarknad för ett par år sedan. Billiga. Slitstarka. Storlek Large.

Ålder: Är alltid 50-talist
Geografi: Masthugget och Haga, men framför allt Angered
Accessoarer: svetsglasögon, läsglasögon, sill